Der Glasmaler, träsnitt från 1568

Maria mit dem Kinde, tidigt 1800-tal

Die gute Hirtin. Spanien, ca 1880.

Maria Krönung

Raimundsreut, ca 1800

Allerheiligen, Wassily Kandinsky

Kurser i hinterglasmåleri

Efter att i flera år ha ägnat mig åt denna hobby, och upptäckt stort intresse för ämnet bland vänner och bekanta, börjar jag från hösten 2011 att hålla korta helgkurser i hinterglasmåleri. Kurserna hålls i Hamburg och, vid tillräckligt antal deltagare, på den svenska västkusten (norr om Göteborg). Fyradagskurser är redan planerade. Förkunskaper krävs inte.

Materialet som används innefattar såväl självtillverkade akvarellfärger som tuboljefärger av god kvalitet, vilka späds ut med miljövänliga förtunnare. Användande av sekativ kan förekomma. Kostnaden för övningsmaterial, såsom färger, glasskivor och två enkla ramar, samt andra tänkbara hjälpmedel, är inkluderad i kursavgiften. Deltagarantalet är begränsat till 6-8 personer.

Under kursens gång ger jag även en kort demonstration av förgyllning med bladguld, då varje kurs i hinterglasmåleri följs (med tre dagars paus emellan) av en förgyllarkurs. Vid bokning av båda kurser erbjuds en rabatt av kursavgifterna.

För bokning och mer information, mejla till: info@webersramar.se

Hinterglasmåleriets historia

Hinterglasbilder är en form av målade bilder vars mest utmärkande egenskap är att de är målade på baksidan av en glasskiva. Namnet kommer från tyskans ”hinter Glas”, vilket på svenska motsvarar ”bakom glas”. Hinterglasmåleriets storhetstid varade i allmän mening från mitten av 1600-talet till mitten av 1800-talet, men dess tidiga utveckling sträcker sig tillbaka ända till antikens Europa och Asien. Dess historia är med andra ord minst lika lång som tavelmåleriets.

Genrens största utbredning återfanns i alpländerna och närbelägna regioner, framför allt i södra Tyskland, Österrike, Schweiz, sydöstra Frankrike, norra Italien, Tjeckien och Rumänien. Dessa var i huvudsak katolska områden där hinterglasbilderna ofta tjänade som en del av husaltaret.

I städerna

Man bör skilja mellan två olika utvecklingar inom hinterglasmåleriet. Den ena ägde rum i städerna, huvudsakligen i sydtyska städer som Augsburg, Nürnberg och Murnau, där konstnärer, utbildade på akademier, samlades i skråer. Verken här var i huvudsak allegorier och porträtt, framställda med minutiös noggrannhet och ofta vackert inramade med handförgyllda ramar. Dessa bilder var dyra och bara välbeställda borgare hade råd att inköpa dem.

På landsbygden

Den andra utvecklingen inom hinterglasmåleriet skedde i huvudsak på landsbygden, ofta på platser i direkt anslutning till större glasbruk. Denna kategori av bilder, med nästan uteslutande bibliska motiv, målade i intensiva färgskalor, är det man oftast förknippar med ordet ”hinterglasbilder”. Arbetet utfördes i lantliga bostäder av såväl enskilda individer som av större grupper och hela familjer. Inramandet sköttes av lokala snickare, och de färdiga bilderna såldes på närbelägna marknader.

Hinterglasmåleri i förändring

Länge verkade marknaden för hinterglasbilder vara omättlig – en ökad efterfrågan gjorde att fler och fler började att framställa dem. Men denna utveckling kan även ha sägas ha bidragit till genrens förfall. Verkstäderna effektiviserades för att kunna producera så många bilder på så kort tid som möjligt. Små familjer kunde framställa flera hundra bilder per vecka – dessa skeppades t o m till Amerika – men den konstnärliga kvaliteten var det första som blev lidande.

En historisk rapport från denna tid redogör för arbetsmetoderna hos en av denna trends främsta pådrivare, en verkstadsinnehavare med det för sammanhanget något lustiga namnet Johan Verderber (på svenska ”fördärvare”). I dennes verkstad tjänade en uppsättning långbord som produktionsband, vid vilken ett stort antal personer målade var sin del av alla bilder – en målade konturer, en annan ögon och så vidare.

Även tryckkonstens utveckling kan sägas ha bidragit till hinterglasmåleriets förfall. I takt med att reproduktioner av bilder började dyka upp på marknaden som billigare alternativ till tavlor upphörde de flesta verkstäder emot slutet av 1800-talet med hinterglasmåleri, och vid sekelskiftet hade denna verksamhet i princip avstannat.

Återuppståndelse

I början av 1900-talet upptäckte några av det moderna måleriets största konstnärer skönheten och charmen i hinterglasmåleriet. Det var Wassily Kandinsky och andra ur den s k ”Blaue Reiter”-gruppen (bl a Paul Klee, Gabriele Münter, August Macke och Franz Marc) som inte bara började samla på hinterglasbilder, utan målade själva i samma teknik, oftast i Münters och Kandinskys hem i Murnau. Ett stort antal av dessa bilder hittas idag på Lenbachhaus-museet i München.

Teknik

Eftersom hinterglasbilder målas från baksidan sker förfarandet i spegelvänd ordning jämfört med vad som är brukligt inom tavelmåleri. Detta innebär att man börjar med detaljerna och förgrunden, t ex i form av konturer, ögon, näsa m m, för att sedan gå över till bakgrunden. Såväl nybörjare som utbildade hinterglasmålare använder sig av bildförlagor som läggs under glasskivan. En anledning till detta är den precision som krävs. Eftersom man målar ”framifrån och bak” går det inte att korrigera något – varje penseldrag är avgörande.

Man påbörjar en bild vanligtvis med hjälp av självtillverkade akvarellfärger, eftersom dessa lämpar sig bäst för att bygga upp ett skelett av konturer. Därefter målas resten av bilden med oljefärger. Här är det viktigt att använda rätt fabrikat, då vanliga tuboljefärger innehåller en för stor mängd linolja som medför onödigt långa torktider.

Hinterglasbilder idag

Bortsett från ett fåtal målares försök att återuppliva genren kan man knappast tala om en aktiv utveckling inom hinterglasmåleriet idag. Tråkigt nog är de bästa exemplen på hinterglasbilder under senare tid allt som oftast förfalskningar av äldre bilder. Det finns dock ett stort intresse för moderna hinterglasbilder med icke-religiösa motiv hos en liten med hängiven skara finsmakare.

Dreifaltigkeit, ca 1760

Heiliger Charalampios Siebenbürger, ca 1870

Anbetung der Hirten, sent 1800-tal

Hl. Abendmahl, sent 1800-tal

Kreuzweg-Station, sent 1700-tal

Hl. St. Georg, Wassily Kandinsky